.

Nu är det dags att börja blogga igen. Jag insåg det när jag nu har hängt med Amanda en månad på Transtrand och hon frågade mig hur det går med bloggen. Och plötsligt mindes jag att det ju var för hennes skulle bloggen började. Nu ska den iaf få fortsätta... Får se om ni finner den intressant att följa eller ej! :)

Denna sommar har varit en sommar i gemenskap. Först gemenskap med de andra pilgrimerna från Linköping under den fina vandringen mot Saint Diago de Compostela i Spanien. Härligt och fantastiskt att få vandra tillsammans med andra människor och dela livsvandring på ett sådant konkret sätt. Jag tror att den vandringen satt spår för livet i mig. Jag hoppas det iaf...

Sen så har det varit gemenskapen på Transtrand. Att ha fått dela livet med drygt 30 personer i nästan en månads tid är speciellt. Och fantastiskt. och fint! Häftigt att få testa på rollen som lägerchef och att se att det bär. Och att få leva så nära Gud i en månads tid. Och att få lära känna dessa fantastiska 15åringar och se hur de utvecklats, det har verkligen varit det bästa!

Nu är jag åter i Sthlm, på ekerö. Försöker landa efter en intensiv sommar. Landa och omlanda, göra mig beredd för omstart i linköping. Snart dags för plugg-livet igen. På ett sätt ser jag fram emot det, och på ett annat sätt så skulle sommarlovet gärna kunna vara ett tag till. Men allt bra ska väl ha ett slut, och det behöver inte vara ett slut utan "början på något nytt" som kidsen på TRanstrand sa gång på gång när det började bli dags att skiljas.

Nu njuter jag iaf av gemenskapen med familjen här hemma och försöker ta tillvara på den så mkt jag kan. Idag har jag o Anna varit på långpromenad till vattnet och lagat pannkakor som vi ätit med glass och sylt. Det var gott o sommarlovsaktigt. Nu börjar det bli dags at klura över mat för kvällen. Eller bara njuta. Bara vara. Ta in kvällen som är på väg och njuta av sommarvärmen.

Svensk sommar är verkligen fantastisk!