.

Sedan 4,5 vecka befinner jag mig i England. Jag jobbar som volontar hos kommuniteten "sisters of St:Andrew" utanfor Edenbridge, i Kent. Huset ligger fantastiskt vackert ute pa den engelska landsbygden och jag njuter av skonheten runt omkring. och av de tva asnorna som finns har :).

 

Men mest av allt njuter jag av gemenskapen. Att ha manniskor runtomkring mig. Att vara i ett sammanhang. Att ha en struktur pa tillvaron och ett "timetable" dar det ar usatt vilket arbete jag ska gora varje dag. Idag har jag stadat under formidddagen och arbetat i tradgarden pa eftermiddagen.

 

Och jag uppskattar bonerytmen med gemensam bon tva ganger per dag och massa 3 ganger i veckan. Och att ha tillgang till kapell och tva fantastiska kreativa rum for bon.

 

Men mest av allt har uppskattar jag nog "mitt" piano. Det star i ett rum som ar avskilt fran de andra, vilket gor att jag kan sitta och spela hur hogt jag vill utan att stora nagon och det ar sa FANTASTISKT! Jag kanner en sadan gladje i musicerandet, att fa lata fingrarna dansa over tangenterna. Och att fa sjunga sangtexter som beror mig. nar dte ar retreat har far jag dock inte spela, det kan stora retreatdeltagarna i deras tystnad. Men just nu pagar ingen retreat,

 

Vill dela en sangtext som jag oversatt fran svenska till Engelska med er, "Hjalmaredssangen":

 

"O heavently father be near me, all strenght that I have come from you.

Cause if you don't close hold me and keep me,

from where shall I then got my wings?"

 

Ja, fran var skulle jag da fa mina vingar?

 

/J