Kära bloggläsare!
Här kommer en Bibelkommentar som jag skrev för snart fem år sedan. Börja med att läs Bibeltexten som jag klistrat in, gärna två gånger och försök se vad i texten som talar till dig. Läs sedan min "kommentar" om du vill. Gillar ni mitt sätt att skriva kan jag lägga in fortsättningen på denna psalm :)
Ha en fin helg!
/Josefine
Psaltaren 106:1-23
1Halleluja!
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
2Vem kan beskriva Herrens storverk,
vem kan prisa allt han har gjort?
3Lyckliga de som ger akt på det rätta
och alltid handlar rättfärdigt.
4Tänk på mig, Herre,
när du visar nåd mot ditt folk,
ta dig an mig
när du räddar dem.
5Låt mig känna dina utvaldas lycka
och dela ditt folks glädje,
vara stolt att höra till dina egna.
6Vi har syndat som våra fäder,
vi har handlat orätt och brottsligt.
7Våra fäder i Egypten
förstod inte dina under,
de tänkte inte på allt gott du gjort
utan trotsade den Högste vid Sävhavet.
8Han räddade dem, sitt namn till ära,
för att uppenbara sin makt.
9Han röt åt Sävhavet, och det blev torr mark,
han förde dem genom djupen som genom en öken.
10Han räddade dem från deras motståndare,
befriade dem från deras fiender.
11Vattnet dränkte deras förföljare,
inte en enda blev kvar.
12Då trodde de på hans ord
och sjöng hans lov.
13Men de glömde snart vad han gjort
och litade inte på hans plan.
14De greps av lystnad i öknen
och satte Gud på prov i ödemarken.
15Han gav dem vad de begärde,
han sände dem föda som stillade hungern.
16De fylldes av avund mot Mose i lägret
och mot Aron som var helgad åt Herren.
17Jorden öppnade sig och slukade Datan,
slöt sig över Avirams män.
18Eld slog upp mot deras anhang,
lågorna förbrände de skyldiga.
19De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en gjuten bild.
20De bytte bort den som var deras ära
mot bilden av en gräsätande tjur.
21De glömde Gud, sin räddare,
som hade gjort stora ting i Egypten,
22underbara verk i Hams land,
märkliga dåd vid Sävhavet.
23Han tänkte förinta dem,
men Mose, hans utvalde,
ställde sig i vägen
för att hindra hans vrede att förgöra dem.
Min kommentar från Bibeln idag 2008:
Hur är din vandring med Gud just nu? Kan du känna igen dig i israeliternas känslor?
Jag tror att denna psalm ganska tydligt kan beskriva även vår vandring med Gud, och den strävan som finns nedlagd i oss människor, att vi vill klara oss själva.
Detta tycker jag blir tydligt på ett särskilt sätt när vi följer israeliterna som tågar ut ur Egypten. Gång på gång får de se Gud ingripa och göra under. Och då hyllar de honom, ”då trodde de på hans ord och sjöng hans lov” (vers 12).
Men sen fortsätter vandringen i öknen, vardagens lunk och strävan får folket att glömma att Gud är god mot dem, och att Han vandrar med dem.
Kan det inte på många sätt vara samma problem som vi kristna har idag. När vi är på läger/konferenser/ en härlig gudstjänst upplever vi Guds storhet och makt. Och då vill vi tro på, tjäna och lovsjunga honom.
Men, när sedan vardagens vandring tar över, som ibland är en vandring i öknen, är det lätt för oss att glömma Gud. Han som var så nära och god känns plötsligt så avlägsen.
Vår utmaning är att hålla fast vid det Gud gjort och gör, och framförallt vid den han är, också i vardagens ibland tuffa vandring.
Och att inte glömma att ”tacka Herren, ty Han är god. Evigt varar hans nåd” (vers1)
Till eftertanke: Låt gärna bönen i vers 4-5 bli din egen!
/J
