.

Då har jag lämnat Linköping för nu. Lägenheten på Sandgatan är tömd och städad och jag befinner mig på Ekerö hos föräldrarna med mitt pick och pack. I slutet på juni ska jag flytta tillbaka till lägenheten i Bromma.

 

Det som ligger framför nu känns som någon form av mellantid. En tid mellan lägenheterna. Mellan det att uppsasten nu är slutgiligt inlämnad och bedömd och att sommarjobbet på Djurgården drar igång om knappt två veckor. Det är samtidigt en större mellantid som jag nu är i, mellantiden tills jag börjar min nya lärartjänst i början av augusti. Jag har fått en tjänst i mina ämnen, svenska och religion på en skola i Stockholm. Ska bli spännande!

 

Istället för att kalla det "mellantid" så kan jag ju också kalla tiden jag nu är i för "sommarlov". För det är ju egentligen vad det är. På ett kort jag fick vid min examen förra helgen stod det att jag skulle "njuta av sommarlovet, det första av många...".

 

Sommarlov eller mellantid. Jag hoppas på att den tid som nu ligger framför ska bjuda på många stunder till vila. Till promenader ute i det gröna. Till stunder vid havet nere i Skåne. Till gemenskap med människor som jag tycker om. Till många skratt. Till tid att både koppla bort tankar på jobb och sådant som kommer - och att kunna koppla av.

 

"Sommaren är kort..." går en känd sommarsång. Men kanske behöver den inte vara så kort om man kan njuta av stunderna i nuet. Försöka öva sig i varandet. För oro för framtid och det som kommer gör oss sällan lyckligare.

 

Jag önskar er en sommar av varande i nuet med Lina Sandells ord:

 

"Blott en dag, ett ögonblick i sänder

vilken tröst vad än som kommer på.

Allt ju vilar i min Faders händer,

skulle jag som barn väl ängslas då.

Han som bär för mig en faders hjärta,

han ju ger till varje nyfödd dag,

dess beskärda del av fröjd och smärta,

möda, vila och behag."

-sv Ps 249

 

/J